Klockan 06:45 är jag fortfarande vid liv

 

– en elevs betraktelser under sin praktik hos Murboannas.

Murboannas ligger i utkanten av byn Murbo på en stor grusplan med hagar och skog tätt intill. Riksväg 50 ligger några hundra meter bort och ljudet från vägen hörs konstant. Hösten är här. Löven har börjat skifta färg från grönt till gult och rött, och nätterna är märkbart kallare. Snart är det oktober.

– ”Vill du ha kaffe?” säger Mats Reyier, delägare och grundare av Murboannas, i Borlänge.

Två små kannor presskaffe görs i snabb takt och vi sätter oss längst in restaurangen som ligger en våning ovanför mejeriet och butiken. Klockan visar 18.00 och det är fortfarande ljust ute, trots himlens mörka moln och duggregn.

Efter en timmes trevligt möte som i princip är en monolog av Mats vill han veta något om mig också. Jag fattar mig ganska kort då klockan blivit mycket. Efter det tycker Mats att han borde visa mig runt i lokalerna. Vi går på en rundvandring. Han pratar, jag lyssnar. När vi kommer ned till mejeriets omklädningsrum, säger han:

– ”Här är skogräns och till mejeriet går vi inte in, om vi inte byter om. Och det gör vi inte nu.”

Efter vårt möte och rundvandring har klockan hunnit bli 19.30. Det är mörkt, jag är hungrig och har inte handlat någon mat. Jag frågar Mats var närmaste affär ligger. Han förklarar vägen till byn som ligger närmast, som heter Sellnäs. Där det ska finns en ICA.

– ”Affären stänger 20:00, men det tar bara tio minuter att åka dit. Vi ses klockan 07:00 i morgon bitti då”, säger Mats Reyier. 

Hoppar snabbt in i bilen. Är lite stressad över att kanske inte hinna i tid till affären innan stängningsdags. Kör iväg i mörkret på den knöliga oasfalterade vägen över åkrarna i Murbo på väg till Sellnäs. Vägen syns knappt i regnet, så jag är närapå att svänga ner i diket några gånger.  

För alla som har sett skräckfilm någon gång, så är det så här det brukar börja: 

En något stressad människa på en enslig mörk väg helt ensam i en bil. Det är dimma och månen lyser bakom mörka hotfulla moln. Det är  imma på rutorna, det regnar, inga gatlyktor och sikten är urusel. Personen i bilen vet inte var han är och vet inte vart han är på väg. 

När klockan är 06:45 dagen efter är jag fortfarande vid liv och står och väntar på Ingela som kommer att arbeta i mejeriet under min månadslånga praktik. Det är lite kyligt i luften och morgondimman ligger kvar på ängarna. Har sovit dåligt under natten. Är spänd på vad som väntar, så det kanske är därför som jag fryser.

Ingela Hermann är en ung tjej, uppvuxen på landet långt ifrån storstadens stress med tunnelbanor och en massa folk. Hon gick ut Eldrimners Yh-utbildning våren 2020. 

Praktikanten är en äldre man från Stockholm, som har jobbat i stressiga yrken i hela sitt liv. Nu går han samma Yh-utbildning på Eldrimner. Kulturkrocken kan bli total, skulle man kunna tro. 

Klockan 06:59 sladdar Ingela Hermann in på grusgården framför mejeriet med sin bil. Hon kliver raskt ur fordonet med en matlåda i handen, säger ”Hej!” och är sedan snabbt inne i mejeriet. Det går undan från start. Innan jag vet ordet av har hon kollat pH på dagens syrakulturer och på ystmjölken i grytan, samt satt igång diskmaskinen och kanske lite andra saker jag inte hinner se. 

Ingela är mycket duktig, väldigt pedagogisk och lättsam. Kanske har hon i färskt minne hur det är att vara praktikant? Känner mig mycket välkommen och det är roligt från start. Fast det går knappt att hänga med i Ingelas tempo. Och någon kulturkrock blir det inte heller.

Mjölken finns i ystkaret när vi börjar på morgonen. Redan klockan 12:00 dagen före ystning pumpas ca. 640 liter mjölk in i mejeriet. Vid den tiden är också dagens ystning klar och grytan är rengjord. 

Mjölken hämtas tre dagar gånger per vecka från mjölkbonden och fraktas till mejeriet i Murboannas egna lastbil. Mjölken kyls sedan i grytan till 03:00, då den sedan värms upp och pastöriseras. 

Därefter kyls mjölken igen till rätt temperatur för mjölksyrakulturen. Detta betyder att ystningen kommer igång tidigt på morgonen. Redan klockan 07:15 är inte ovanligt. 

Att hygien och ordning är väldigt viktigt på Murboannas får jag en känsla av direkt. Det mesta är också väldigt genomtänkt och bra. Det finns ett fint omklädningsrum för personalen med dusch och toalett. Ett bra lunchrum och kök med allt man behöver. Här finns ergonomiska och effektiviserande hjälpmedel och bra utrymmen. Mejeriet har tre stora fönster och en dubbeldörr av glas. Kanske i första hand bygd för att få in den 700 liter stora ystgrytan, men också väldigt trevligt med så mycket ljusinsläpp. I taket sitter också tio dagsljusarmaturer som lyser upp lokalen ännu mer.

För en som mig som har tillbringat många timmar i trånga, varma kök utan fönster, så känns det väldigt befriande att ha så mycket ljus omkring sig. Och dessutom med naturen direkt utanför. 

På Murboannas mejeri ystas det tre dagar i veckan. Det kommer sannolikt att utökas i framtiden; antingen med mer ost eller kanske produktion av glass. De vill för övrigt utöka hela besöksmålet Murboannas. Dels genom att skaffa sig egna kor och de funderar även på att göra det möjligt för andra mathantverkare att etablera sig i nära anslutning. Redan nu har de samarbete med olika aktörer runt om i Dalarna där de säljer varandras produkter. 

De har ett eget rostat kaffe som de köper av Ravgrytets rosteri. Likaså ett eget öl från Mjelga bryggeri och de har även ett förvånansvärt bra och intressant utbud av vin. Detta trots att de bara har restaurangdelen öppet på dagen. Visserligen har de en del ostprovningar och andra evenemang och deras ambitionen är, som sagt, att utöka besöksmålet.

Planerna, drömmarna och möjligheterna är många och det är nog bara en tidsfråga innan det finns på riktigt. Mats är väldigt driven och har lite svårt att sitta still om han tvingas till det. Han vill så mycket och har så många idéer. Jag får uppfattningen att han nog skulle vilja ha fler timmar på dygnet om det gick att ordna på något sätt. Han sköter det mesta, men brukar normalt inte ysta. Däremot hjälper han till med att salta och vända ostar nästan varje dag.

I mejeriet är det Anna Reyier som regerar. Det var hennes beslutsamhet att arbeta med ost som gjorde att de startade Murboannas. Hon är Murboannas galjonsfigur och mejeriets ostkreatör. 

Så borde det vara, men sedan en tid är hon sjukskriven och kan inte arbeta som vanligt.  

Ingela och jag jobbar ihop under tre korta veckor och hon lär mig hur man faktiskt gör ost. Känner mig mycket säkrare bara efter några dagar med henne som handledare. Men redan första veckan säger hon att hon anar att hon troligtvis snart kommer att bli förkyld. Låtsas att jag inte riktigt hör vad det är hon säger. Skräcken är desto större inombords. 

 

Veckorna går och hon håller sig frisk. Jag glömmer det där med att hon nog skulle kunna bli sjuk snart. Vi jobbar på. Ystar vitmögelost, grönmögelost, färskost, pressade ost och gör smör. Allt går bra och det kännas som att det börjar fastna hur allt hänger ihop. Börjar få koll alla rutiner och bakterier. Det är riktigt roligt att arbeta nu, och det finns inga tankar hos mig om att något skulle förändras. 

På söndagen innan den sista veckans praktik, ringer Mats till mig. 

– ”Ingela har blivit sjuk, Jörgen”, säger han.

För tre veckor sedan hade jag förmodligen fått slaganfall och dött, men nu efter tre veckor på Murboannas känns det inte så svårt längre. Ingela har varit väldigt pedagogisk och hon har lärt mig mycket på den korta tid vi arbetade tillsammans. 

Nu är hon sjuk, så det är bara att lösa problemet. 

Mats säger att han kommer också vara i mejeriet i veckan så det kommer nog gå bra ändå. 

Tänker snabbt. Ja, hur svårt kan det vara?

– ”Okej, det fixar vi”, säger jag. 

Sista veckan blir alltså lite som ett test på om jag har lyssnat på handledaren Ingela Hermann. 

Det känns faktiskt bra. Allt fungerar och det blir ost. Om det blir bra ost får vi veta om åtta veckor. Då är nästa praktikperiod igång någon annanstans. Och då med nya utmaningar. 

Vintern har kommit. Den första snön har fallit och snart är det november. Murbo är inte längre en okänd plats på kartan för mig. Och att göra ost på 640 liter mjölk känns inte heller så komplicerat längre. Till ICA i Sellnäs hittar jag också utan problem även om det skulle regna och vara bäcksvart ute. Det är det som är tjusningen med att utsätta sig för det okända i livet – man kan bli en bättre människa. Bara man vill. 

 

Faktaruta:

Murboannas ligger i Murbo, 10 minuter ifrån Borlänge. https://www.murboannas.se

Ägarna och grundarna heter Anna och Mats Reyier.

Murboannas stod färdigt år 2017 efter flera år av planering.

Här ystas tre gånger i veckan, men önskan finns att utöka.

Produktion är 6 ton ost per år, men de kommer sannolikt att passera detta snart.

De producerar ostar, smör och ostkaka. Plus mat, pajer, smörgåsar, kakor, med mera. 

Texten är publicerad i tidningen Mathantverk som är en del av Eldrimner. På Eldrimner finns det förutom en ettårig YH-utbildning, flera kortare utbildningar i Mathantverk. https://www.eldrimner.com